Vikingatida textilt hantverk

Om du någon gång har fått en stickad ylletröja av mormor eller farmor, eller ett par lovikkavantar så vet du hur mycket ylleplagg värmer. På vikingatiden användes mycket animaliska fibrer som blev till ylletyg och ullgarn. Detta användes sen till kläder och dekorationer.

Nålbindning

Stickning och virkning kom inte till Norden förrän tidigast på senmedeltiden, så vikingarna fick använda sig av andra tekniker. En av de teknikerna kallas nålbindning och är en väldigt gammal teknik som i det närmaste liknar tekniken du använder dig av för att knyta fisknät. Genom att nålbinda kan du tillverka vantar, mössor, sockar, tröjor och sjalar, men det finns inte allt för många fynd som har överlevt till dagens datum. Därför kan vi inte veta med säkerhet vilka olika plagg som faktiskt gjordes med denna tidskrävande teknik. Vantar vet vi med säkerhet utifrån fynd som gjorts.

Brickvävning

Vikingarna var glada för att klä sig vackert och dekorera sina kläder, men det var även status i att bära skickligt gjorda kläder och detaljer. Kläder kantades med smala vävda band och även broderier, men eftersom vävstolen inte var uppfunnen ännu fick de väva på annat sätt i mindre format. Brickvävning går ut på att varpa upp ett antal trådar, trä dem genom platta brickor med hål i och sedan snurra på brickorna för varje gång vävaren gör ett inslag, alltså trär tråden genom varpen. Det blir band som är någon till flera centimeter breda och några meter långa, beroende på hur lång varp som sätts.

Dessa brickband användes som bälten och dekorationer på kläder och det har gjorts fynd på väldigt vackra band i Birka bland annat. Mönster i form av symboler och bilder förekommer, men även betydligt enklare mönster.

Vikingarna vävde med ullgarn, men även i lin och silke, då bomull inte fanns tillgängligt på den tiden. Detsamma gällde tygerna, mestadels användes ylletyg av olika tjock- och grovlek samt linnetyg, men linnetyget användes som underkläder.