Status bland vikingarna

Hur en människa levde under vikingatiden berodde väldigt mycket på social ställning och av vilken släkt eller ätt personen tillhörde. Vissa ätter var finare än andra och en person som inte tillhörde någon ätt hade det inte lätt.

Du kan lära dig massor om vikingar genom att besöka ett vikingamuseum i Stockholm under din semester eller weekend. Det lockar hela familjen, från den senaste forskningen till runjakter och lekar för barn. Du får veta hur vikingarna byggde sina hus och båtar, hur de var klädda och vad de åt, men även begravnings- och bröllopsritualer.

Social status

Under vikingatiden var det väldigt viktigt att ha ätten i ryggen, folk som ställde upp för en och som kunde hjälpa till med olika saker. En person utan ättetillhörighet var mer eller mindre helt utan rättigheter och hade inget anseende. Det gick att föras in i en ätt, men även att bli upptagen i en. Detta skedde vanligtvis genom giftermål. Enkelt förklarat går det att liknas med en maffia. Som medlem finns ett personligt värde och gruppen sluter upp, men det ställer också krav på individen att vara lojal in till döden. Ätten leddes av en hövding eller en kung, och det fanns gott om småkungar och storhövdingar under denna tidsepok. Ätterna bråkade ofta med varandra och för att skipa fred och rättvisa avhandlades spörsmål på tinget eller resulterade i krigshandlingar.

Under vikingatiden ansågs kvinnorna ha väldigt hög status, hon var inte mannens egendom som hon senare blev under medeltiden, utan hon kunde till och med på egen hand begära skilsmässa om äktenskapet inte passade henne. Den högättade kvinnan var härskarinna på egen gård och hade en frihet och ett egenvärde som var betydligt högre än på många andra håll i världen.

De som stod lägst ner på rangordningen var slavarna, eller trälarna som de kallades i Sverige. Det kunde vara folk som inte kunnat betala sina skulder, krigsfångar och födda trälar. Trälen var likställd kreaturen i värde.